Falskt positivt och falskt negativt testsvar

Inget test, oavsett hur väl utformat det är, ger alltid ett korrekt svar. Läkemedelsverket beskriver risken för både falskt negativt och falskt positivt provresultat som en del av bedömningen av alla IVD-produkter, det vill säga tester som analyserar prov från kroppen. Att förstå vad begreppen betyder gör det lättare att sätta ett enskilt resultat i perspektiv.

Två olika sorters fel

Ett falskt positivt svar innebär att testet visar ett positivt resultat trots att personen inte har det tillstånd eller ämne som testas för. Ett falskt negativt svar är motsatsen: testet visar negativt trots att personen faktiskt har det. Karolinska Universitetssjukhuset beskriver till exempel hur ett visst immunologiskt test kan ge ett falskt positivt utslag genom en så kallad boostringseffekt av ett tidigare test, vilket är ett konkret exempel på hur testmetodik kan påverka resultatet i endera riktningen.

Varför sammanhanget spelar roll

Läkartidningen beskriver ett resonemang som kallas Bayes sats: om det som testas för är ovanligt i en population kan även ett test med god sensitivitet och specificitet ändå ge fler falskt positiva svar än sanna positiva, rent statistiskt. Det är en delförklaring till varför screeningtest ofta följs av ett bekräftande test innan en slutsats dras, särskilt vid tillstånd som är sällsynta i den grupp som testas.

Allvarligheten varierar med vad som testas

Läkemedelsverket skriver att allvarligheten av ett felaktigt provresultat varierar med sjukdomen eller tillståndet som testas för. Ett falskt negativt resultat vid en allvarlig infektion kan i värsta fall försena en nödvändig behandling, medan ett falskt positivt resultat i stället riskerar att leda till onödig oro eller onödig uppföljning. Den här avvägningen är en del av varför tillverkare och myndigheter ställer olika krav på olika typer av tester, och varför vissa tester kompletteras med ett bekräftande prov innan en slutsats dras i vården.

Vad gäller för självtester specifikt

1177 beskriver att ett graviditetstest mäter mängden av hormonet hCG i urin och att man normalt kan få ett säkert svar vid rätt tidpunkt, men att testresultat generellt bör läsas enligt anvisad tidsram och metod för att bli tillförlitliga. Motsvarande princip gäller andra självtester: instruktionen om tidsfönster, mängd prov och avläsningssätt finns för att minska risken för både falskt positiva och falskt negativa svar. Ett ogiltigt resultat är en tredje, fristående kategori – skild från både ett falskt och ett sant utfall, eftersom testet då inte gett något tillförlitligt svar alls.

Läs också om hur allergitest hemma förhåller sig till motsvarande begränsning, och om varför ett testresultat inte är en diagnos i sig.